No cheese. No fluff. No perfect smile. Just the good stuff. The fulgråt and gapskratt.
För svullna fötter och graviditetsillamåendet. För längtan och drömmarna om den lilla människan som fladdrar i magen. För ångesten och rädslan. För livet som gravid, där tröttheten varvas med obeskrivlig glädje. Där tiden går lika fort som långsam. När livet räknas i veckor.
För när de där veckorna man så noggrant räknat är över, är tiden som gravid bara ett vagt minne kvar. Man glömmer fort. Både det stora som det lilla. För det är genom alla dessa perioder i livet som gör vårt liv till vårt. Och DET är värt att förevigas, att minnas.
Låt mig föreviga er, precis så som ni är. Utan tyll och vackra klänningar. Hemma i ditt hem. Med fötterna i högläge, eller försiktigt viker de där första små kläderna som ska följa med i bb-väskan. Låt mig föreviga känslan av livet som sker här och nu.
