November lär oss det vackra i att släppa taget
Vi har lagt november bakom oss. Vi ser ofta november som en mörk, kall och dyster månad. Månaden som står för skiftet mellan höst och vinter. Mellanrummet av det levande och döda. De kortare dagarna är ofta grå och mörka. Molnen hänger tunga och släpper inte in det svaga solljuset. Träden har tappat sina löv. Gräs, ormbunkar och blommor har vissnat och dött. Kylan som sprids i vinden är rå, och letar sig in i märg och ben. Naturen precis som livet släpper taget, vissnar och dör för att ge ny kraft och utrymme att släppa in det nya.
November blev en månad då jag behövde släppa taget. Lät mig själv gå vilse, efter att länge trampat redan upptrampade stigar utan att se vart jag var påväg. Känslan av att famla utan riktning. Som en kreativ själ, som ser allt i bilder. Som ser projekt, drömmar och mål i varje steg jag tar. Som inspireras av allt och alla. Som påverkas och influeras. Som vill göra allt och mer därtill. Som önskade att veckan hade sju dagar extra. Där. Mitt i allt det kreativa, underbara och fantastiskt kommer jag ibland ivägen för mig själv. En paus från sociala medier. I lite över en månad tog jag bort det som påverkar, influerar och lät kreativiteten vila. November blev en månad som påminde mig om att allt har sin tid. I en samhälle med sociala medier är det lätt att tappa bort sig själv. Det unika med att vara sig själv, och inte som alla andra. Ibland hjälper inte karta och kompass, utan man behöver vara vilse för att finna sin egen väg hem. Därför är det bra att bli lite vilse i livet ibland. Vi får en chans att ifrågasätta och omvärdera våra val, och finna vår unika plats och stig igen.
december. En tid för vila.
Nu har vi vänt blad, och lagt november bakom oss. Vi steg precis in i december, adventstider och all den härliga längtan och förväntan som julen för med sig. November blev en månad för att släppa taget medan december låter livet stanna upp. Landa i det som är. Det är fint livet. Att leva.
