Idag tog jag en morgonpromenad med kameran. Tystnaden var så påtaglig att man nästan kunde ta på den. Under vintern ligger det en stillhet i luften. En vila som man först lägger märke till om man själv stannar upp och lyssnar. Rörelse i all ära men det är först när man stannar upp, är stilla, tittar och lyssnar som man faktiskt njuter på riktigt. Idag snurrade många tankar om vardagen och livet. Måendet och drömmarna. Under hösten har jag haft alldeles för många projekt igång samtidigt och trots att jag förstod att det skulle bli för mycket valde jag att fortsätta. Tills nu. Äntligen kan jag dra ner på tempot och "hinna ikapp", göra klokare val och njuta mer av det vi har. För är det något som stress tar ifrån en så är det förmågan att njuta och vara lycklig över det lilla. Idag där ute i den friska morgonluften började jag fundera på samhällets norm kring stress och den ökning av sjukskrivningar vi ser. Hur det kommer sig att det är mer accepterat i samhället att ha det stressigt för att man jobbar för mycken än att må bra för att man jobbar mindre och ha mer tid över att göra annat. Hur ofta har vi inte hört eller svarat att "Tack, jodå det är bra. Det är bara väldigt stressigt just nu!", eller svarat tillbaka "Ja vi har det också mycket.." Som om det är något att sträva efter, är man mer duktig om man är stressad och har för mycket omkring sig. Har det gått så långt att vi faktiskt inte längre tänker på det som en klagan utan mer som det nya "...det är bra!" för att det är en större norm i samhället att ha ett stressigt liv än att ha det lugnt och stillsamt?

Hur bryter man normen att leva för att jobba till att istället jobba för att leva det liv man vill leva, och då menar jag inte att jobba så mycket för att ha råd med den dyraste bilen på uppfarten eller märkeskläder till barnen. Utan att jobba för att kunna vara ledig mer, spendera mer tid med familj och vänner, skapa minnesvärda utflykter och äventyr och låta livet vara fritt från stress och krav.

Vi har inte funnit svaret på det än, men vi försöker, med små medvetna steg försöker vi leva ett långsammare och mer stillsamt liv. Tre steg som vi ofta kommer tillbaka till när vi tappat bort oss själv bland förväntningar, krav och stressiga situationer är de här:


  1. Ta bort momenten i livet som får dig att inte leva i nuet. För mig är det ofta mobilen. Är du en person som istället tittar mycket på tven, så mycket så det påverkar hur du lever i nuet. Dra ner på tv-tittandet. Släpp in tid att leva ditt liv istället för att leva genom andras i tv-rutan.
  2. Prioritera din tid! För att livet ska gå lite långsammare är det viktigt att vi skapar tid för vila, återhämtning, reflektion, umgänge - det vi behöver för att sakta ner. Tid är inget som kommer av sig själv utan är något vi själva får skapa. Är det en promenad efter jobbet? Läsa en stund innan läggdags? Skapa en yogastund på morgonen, eller behöver du oplanerad tid varje dag utan krav och förväntan. Skapa tid för att leva.
  3. En-sak-åt-gången! Det här blev banbrytande för mig, och det var först när jag började reflektera över hur jag tog mig an min vardag och uppgifter som jag insåg att det är väldigt sällan jag bara gör en sak åt gången. Ofta gör jag minst två saker samtidigt för att spara tid. Frågan jag ställde mig är varför jag har så bråttom. Att genuint ägna sig mer åt varje sak gör oss mer närvarande i nuet.

Jag tänker ofta att det vi tror på drar vi också till oss. Hur vi väljer att leva vårt liv, hur vi väljer att prata om oss själva och vårt liv. Pratar vi om våra drömmar och mål eller fokuserar vi på det om inte fungerar? Vi har själv fastnat i det negativa träsket som vi kallar det, och vi behöver hjälpa varandra. Att leva ett långsammare och mer medvetet liv är unikt för var och en. Förändring tar tid, men våga tro på processen. Be om hjälp och lyssna på din kropp för den är snabb med att meddela dig hur du mår i ditt liv. Det gäller bara att lyssna. Annars gör som jag, och ta med kameran ut och bara var i nuet. Se dig omkring hur vackert det är och njut av att du är precis där du är.


Njut för du är värd precis allt!